Worldwar 3

tänk att en sån liten grej som att rutan i vardagsrummet är borta kan göra så mycket!
I och med att den är borta kan jag inte dra för grinden för natten och stänga in Kita i vardagsrummet tillsammans med mig o Aaron.
När jag gjort det tidigare har hon sovit hela natten utan att tugga sönder något eller kissa inne när vi sover.

Men nu är nattefriden slut!
För sen rutan försvann har hon jagat Bus på natten, kissat lite överallt och ätit ur kattlådan så jag har kattsand i hela badrummet och hallen.

Så idag blir det till att möblera om igen.
Ska flytta in min säng till sovrummet igen så jag kan dra för grinden mellan sovrummet och vardagsrummet istället.

Faan, måste komma iväg till ikea för att köpa  en växasäng till Aaron och jag vill verkligen byta upp mig till en 3a så han kan få eget rum med, kanske kan man få Kita att sova inne hos honom istället så jag kan få sova ifred nångång.

Ibland önskar jag faktiskt att jag hade fel..

En sak jag lärt mig genom åren är att alltid lita på min magkänsla!
Jag har egentligen inte alls gillat att jag faktiskt ibland inte bara kan lita på att folk menar det de säger.
även om jag vet att jag gör rätt..

Jag hoppas verkligen att jag har fel nu!
Men jag vet oxå att jag alltid haft rätt när jag känt på mig att något är fel..
Och jag avskyr att jag faktiskt blir besviken..

Men det är inte för min skull jag blir besviken och ledsen.
Det är för min älskade lilltjavos skull!
Faan! Jag visste att det var fel!
Men nu är det försent =/
Han har varit så glad nu när du kommit in i hans liv igen, o så ska du fucka up det så!
Tror du inte jag hör på din röst att något inte står rätt till?
Har du glömt att jag är en alkisunge? Jag hör det direkt!
Kan du lixom inte bara sluta excistera istället?
Fattar du vad ledsen vår son blir när han går o längtar efter dig, han ropar på dig dagligen o springer till dörren för att hoppas att du ska komma! Det är jag som får trösta honom när han inser att du inte kommer idag heller..

Mammas älskade lille prins!
Förlåt, jag trodde verkligen att allt skulle vara annorlunda..

In your face Kärringjävel!

Har varit massa duktig idag o tagit tag i studierna, Aaron fick följa med till skolan o flirta lite med kvinnorna medan jag hade muntligt föredrag om Barns Språkutveckling :) Håll tummarna för mig nu för att jag får ett slutligt VG i svenska A :)

Sedan bytte jag kurs från Samhällskunskap A till Barn och fritids-kommunikation (om det nu var vad den hette har för mig det) eftersom jag har missat så mycket i Samhällskunskapen och faktiskt inte tycker om läraren..  Känns bra!

Gick lite andra, nödvändiga ärenden innan vi gick hem och Ööron tvärdäckade i sängen, själv satt jag o väntade på försenade familjearbetare och socialsekretare

När de väl kom hade jag hunnit irritera mig ordentligt, ja ni som följt min blogg och känner mig vet ju varför.
Hursom har jag nu avslutat den kontakten och det känns sköööönt! Sen fick jag pratat med soc som faktiskt inte alls tänkt öppna en utredning, då de inte kände samma oro som kärringfaan, utan tvärtom berömde mig för att jag är så duktig som klarar mig så bra när jag har så mycket krav på mig! SÅ DET SÅ!

Nu väntar jag på att Tette som ska dyka upp med matolja så jag kan börja med middagen :)
Sen blir det faan att bara ta det lugnt känner jag :)

Tjingeling!
-Pumsemumsan-

Det är så mycket lättare så

Ber direkt om ursäkt till mina kära läsare, jag vet att ni är less på mitt tjöt om honom.
att jag o ena sidan gråter och älskar han, o andra sidan är arg o hatar honom.

Men ni behöver inte läsa dessa inlägg okej?

Jag skriver detta för att JAG behöver sätta ord på allt, kunna gå tillbaks o påminnas om det som varit shit när jag sitter i min ensamhet o tror att jag saknar honom.

Sen, även om ni inte tror det, så varje gång jag känner denna AVSKY så är det faktiskt ett litet steg ifrån honom. Det påminner mig om allt det där som inte är bra och att det då inte är värt det.
Jag ska bara komma på hur jag ska bibehålla just den känslan när det väl gäller.

Just nu är det så att jag avskyr honom. Han äcklar mig. Men det är inte så konstigt när han ringer och är tvärfluddrad o snyftar att han älskar mig samtidigt som han inte har koll på vilken dag det är eller nånting. Den dagen som var jävligt viktig, då vi skulle agera som två föräldrar. Nu blev det bra iaf, även om han egentligen skulle ha träffat sin son med, så är Aaron glatt ovetandes om att hans farsa valde bort honom.
Samtidigt gör det åt helvetes ont i mig, jag är så jävla pissed och besviken just därför att jag VET att det kommer komma en dag när vår son inte kommer vara ovetandes, utan kommer bli ledsen och besviken.

Ingen ursäkt eller nånting, bara en massa konstiga sms och sen när han är någorlunda klar i huvudet frågar hur det är med oss, för att sen fråga om jag vill köpa stöldgods. Ja men BRA där!!

Hur kan man sitta med sitt barn i famnen och gråta för att man är ledsen över att man missat så mycket, men ändå så lätt välja droger framför sin son?
Innan ni säger något om att det tyvärr är så missbrukare är, kom ihåg att jag själv är nykter missbrukare, det är INGEN giltlig ursäkt!

-Pumsemumsan- Won't Forgive or ever Forget

Dag 22 – 10 saker jag INTE tycker om

1. FEJKCOLA! varken zero/light, Pepis, Premium whatever. Coca Cola original ska det vara!
2. Surt godis
3. Idioter som tror sig vara Guds gåva till kvinnan
4. Folk som inte känner mig men ändå ska ha åsikter om mig
5. Ärtsoppa
6. sönderavlade djur (typ nakenkatten..)
7. Roger Pundare.. (eller va det pontare han hette?)
8. snö,slask, is och mörker
9. läkare som skriver ut mediciner hej vilt utan att ha koll på läget
10. när väckarklockan ringer o jag inte har en man som kliver upp o drar på kaffebryggaren