Ibland önskar jag faktiskt att jag hade fel..

En sak jag lärt mig genom åren är att alltid lita på min magkänsla!
Jag har egentligen inte alls gillat att jag faktiskt ibland inte bara kan lita på att folk menar det de säger.
även om jag vet att jag gör rätt..

Jag hoppas verkligen att jag har fel nu!
Men jag vet oxå att jag alltid haft rätt när jag känt på mig att något är fel..
Och jag avskyr att jag faktiskt blir besviken..

Men det är inte för min skull jag blir besviken och ledsen.
Det är för min älskade lilltjavos skull!
Faan! Jag visste att det var fel!
Men nu är det försent =/
Han har varit så glad nu när du kommit in i hans liv igen, o så ska du fucka up det så!
Tror du inte jag hör på din röst att något inte står rätt till?
Har du glömt att jag är en alkisunge? Jag hör det direkt!
Kan du lixom inte bara sluta excistera istället?
Fattar du vad ledsen vår son blir när han går o längtar efter dig, han ropar på dig dagligen o springer till dörren för att hoppas att du ska komma! Det är jag som får trösta honom när han inser att du inte kommer idag heller..

Mammas älskade lille prins!
Förlåt, jag trodde verkligen att allt skulle vara annorlunda..

tankar om missbruk och medberoende

igår berättade jag om kampanjen vart femte barn.
Det är en kampanj som kommer pågå hela den här veckan.
Jag är så även ganska aktiv i en grupp på Facebook som heter Vuxna Maskrosbarn.
Det är mycket jag har fått bearbeta och fortfarande kämpar med. Allt för att bli en bättre mamma till min son. Vill bryta mönstret, vill inte lära honom att mitt dysfunktionella beteende är normalt.

Jag vill lära min son att det är okej att vara svag, ledsen och rädd.
Jag vill lära honom att det varken är mitt eller hans fel att hans pappa inte alltid finns där.

Jag vet att jag har en lång bit kvar att gå, jag märker ständigt hur jag om och om igen faller ner i ett medberoendes beteende.
Det sjukaste av allt är att när jag var yngre, var det svart eller vitt,
antingen hade jag glömt bort migsjälv helt och hållet eller så hade jag hatat missbrukaren över allt annat.
Nu är det en jävla gråzon, jag avskyr honom, men vill finnas där, vill ta vara på de korta fina stunderna, vill tro men litar inte ett dugg på allt det där som ska låta så himla bra. Så vad ska jag göra när jag inte lyckas få nån balans i det hela?

Jag vill så även kunna vara en förebild, dels för min son, men även för de barn som växer upp i ångest, fylla och bråk. Jag önskar jag kunde rädda dem allihop, visa dem hur en familj ska vara!
Att det finns underbara vuxna som går att lita på, som finns där, alltid, utan att få betalt.



-Pumsemumsan-

Men vem faan tror du att du är egentligen?

Idag är en pissig idag helt enkelt.
o ja jag vaknade uppenbarligen på fel sida!

Jag har irriterat mig på en viss individ hela veckan, vem tror jag ni kan lista ut.
Jag avskyr att jag tydligen ska vara tillgänglig dygnet runt men att du tydligen inte alls ens ska gå att nå!
En kommunikation som inte ens är en envägskommunikation!

Det var du som bad om att vi skulle ha kontakt och bad om att få träffa din son, det är du som har lipat om att inte få vara delaktig eller få ta hand om din son när han är sjuk.
Och givetvis, när det väl gäller bryr du dig inte ändå.

visst har du vid 3 tillfällen frågat hur han mår, men du har ju inte brytt dig om svaret alls.
Du dissade din dag att få träffa han, har varken bett om ursäkt eller frågat efter en ny tid.
Bara kommit med en massa patetiska försök till att ljuga ihop ursäkter -.-

Lagom till att jag börjar irritera mig på din tystnad, kommer ett sms, en fråga, jag svarar (dum som jag är) men får inget gensvar tillbaks alls. sen går det sådär lagom med tid till att jag börjar bli irriterad igen, och då kommer det ett nytt SMS från dig, där du frågar precis samma sak och mot Oändligheten och vidare!

Eftersom jag känner dig ganska väl, börjar jag fundera på vad ditt syfte är.
för det är inte bara för att du är pundig.
Varför du gör vad.

och skulle andra höra hur mina tankar går, skulle de antagligen säga att jag är skevtänkt..
Men jag vet bättre än att bara tänka att det är för att du är pundig.

Å andra sidan, vill jag bara påminna dig att även om du bara är ute för att fucka upp mig, så är det DIN SON som blir lidande, det är han som i slutändan kommer vara ledsen och besviken på dig.
om du nu bryr dig, det vill säga..

Och jag hatar mig själv som just nu i skrivande stund är arg och besviken å våran sons vägnar.
Jag är irriterad på mig själv, som tillåter mig själv att bli irriterad.
Och jag hatar det faktum att jag är så jävla medberoende att jag försöker göra dig till den pappa du aldrig kommer bli. som försöker göra det på dina villkor.
OCH JAG HATAR ATT DU VET ATT DET ÄR SÅ!