Men gör du det bättre då!

Aaron har ögoninflammation.. IGEN och fick stanna hemma idag, så han och Kita fick följa med mig när jag skulle springa lite ärenden. Som ni vet har det trillar in cash idag, så jag går först in på Ica för att handla lite fredagsmys och sen går vi till Fotobutiken för att hämta ut fotona och lite annat så.
På väg hem har jag en fulllastad barnvagn, det är halt och en halvseg uppförsbacke till mig. Dessutom är det en stor jävla parkering så det kommer ju bilar där.
Aaron vägrar sitta i vagen o lyckas ta sig ur selen o skriker som en galning o hoppar ur, kita hoppar in i den istället.
Nu börjar min son trilskas ordentligen han skriker, vill köra vagnen, vilket han fick, släpper den plötsligt och ska springa iväg istället, så jag tar hand i handen o säger "Nej du får gå MED mig Aaron här kommer bilar!" Han fortsätter och skrika och slänger sig på marken.
När vi inte kommit längre än 5 meter på 5 minuter tröttna jag försöker lyfta upp honom men han slänger sig bakåt i min famn och det är en aning svårt att putta på en tung vagn i en uppförsbacke med en unge som sliter sig i famnen så jag sätter ner han o säger att han får skärpa sig nu så vi kommer hem!
Han går en meter fint jämte mig till han börjar igen o slänga sig på marken.
Det var inga bilar eller nånting så jag sa "bra då går jag själv då Hej då!"
Varpå en kärring sticker ut sitt fula tryne på en av balkongerna vid parkering o skriker att jag inte kan lämna mitt barn på marken så och jag trodde faan jag skulle brinna av!
GIVETVIS hade jag inte lämnat honom där, hade heller inte låtit han ligga kvar om det kom bilar, men nu var det en tom gata och när Aaron såg att jag började gå, reste han på sig o sprang efter mig.

Är det någon som tycker jag skulle göra annorlunda? Något förslag på vad jag ska göra i en sådan situation att jag varken kommer framåt eller bakåt med mitt barn?
Vad hade du själv gjort?

Skyller på döskallarna!

Häromdagen på nyheterna (Lilla Aktuellt för att vara exakt då det enbart är Barnkanalen i princip som är på i detta hemmet och jag ser ju egentligen inte på nyheterna) handlade det om att barnstorlekarna skiljer sig beroende på om det är pojk eller flick-kläder dvs storlek 92 om du köper en pojkbody är större än strl 92 om du köper en för flickor.. hänger ni med?
Det tycker jag är sjukt, då flickor o pojkar inte skiljer sig i kroppen som så små.. va faan en brud jag känner som har en dotter som är YNGRE än Aaron är större än honom, även om han är längre. så de har samma storlek. men ska då inte Aaron kunna låna en tröja av henne då om de har samma storlek?
och vad händer med de som är neutrala? är de nån sorts mellanting? det som är vitt alltså..?

Det jag dock tycker är skrämmande är att folk passar då på att använda detta som en debatt för könsroller.
Outbildade, lata jävla as som ska uttrycka sin åsikt, bara för att vara emot, bara för att de kan!

De tycker inte vi ska ha en pojk/flickavdelningar. Flickor ska inte få vara klädda i rosa och pojkar inte i blått. Att detta är en smaksak, finns inte i dessa korkade människors huvuden.
De menar på att en flicka bara för att hon är klädd i rosa blir rädd för att bli smutsig och då inte vågar leka.
Att detta antagligen har med att göra att hon 1) kanske är lugn som person 2) föräldrarna som uppfostrar henne till att det ska vara så, finns inte i dessa människors huvuden!

Så uppenbarligen har jag nu kommit på vad som gör att Aaron är så vild som han är.. Jag får börja köpa prinsessklänningar till han så han kan sitta fint o leka med en leksak istället för att härja som en tokig apa över hela lägenheten.
Eller är det kanske som så att jag helt enkelt fått en son som är vild i sin personlighet och att jag faktiskt uppmuntrar honom genom att busa järnet med han o kasta runt honom, hoppa i vattenpölar osv och låter honom klättra upp i soffan?

det kan absolut inte handla om hans personlighet eller uppfostran? Nej givetvis handlar det om kläderna!
Its all about the damn clothes!!!

Vidare funderar jag på, då vi ska ta bort flick och pojk avdelningar, det ska vara fel med söta prinsessklänningar och blåa tröjor med nått monster på.
Ska vi klä våra barn helt i grått då, så de lixom inte ger någon uppmärksamhet alls, suddar ut könet och inte alls sticker ut. För det är ju inte så att det är bevisat att män och kvinnor ÄR olika, att jag har mutta och tuttar och en kille har en snopp och en pung.
Ska vi ta bort alla barbiedockor och bilar oxå då?
Eller är det inte bättre att vi låter våra söner leka med en rosa dockvagn och låta våra döttrar klättra i träden o bli smutsiga, fast de har rosa klänning?

Vad tycker ni? Ska vi inte låta barnen vara barn, låta de välja vad de själva vill leka med?
Ska det ändå inte ligga i vår uppfostran och som förebilder visa att man behandlar varandra lika oavsett UTSEENDE generellt?

För övrigt när jag hämtade Aaron på dagis för typ en timme sen, hade han lila fjärilsvingar, prinsesskrona och var invirad i rosa tyg, han var inte lugnare för det.. ;)