Men gör du det bättre då!

Aaron har ögoninflammation.. IGEN och fick stanna hemma idag, så han och Kita fick följa med mig när jag skulle springa lite ärenden. Som ni vet har det trillar in cash idag, så jag går först in på Ica för att handla lite fredagsmys och sen går vi till Fotobutiken för att hämta ut fotona och lite annat så.
På väg hem har jag en fulllastad barnvagn, det är halt och en halvseg uppförsbacke till mig. Dessutom är det en stor jävla parkering så det kommer ju bilar där.
Aaron vägrar sitta i vagen o lyckas ta sig ur selen o skriker som en galning o hoppar ur, kita hoppar in i den istället.
Nu börjar min son trilskas ordentligen han skriker, vill köra vagnen, vilket han fick, släpper den plötsligt och ska springa iväg istället, så jag tar hand i handen o säger "Nej du får gå MED mig Aaron här kommer bilar!" Han fortsätter och skrika och slänger sig på marken.
När vi inte kommit längre än 5 meter på 5 minuter tröttna jag försöker lyfta upp honom men han slänger sig bakåt i min famn och det är en aning svårt att putta på en tung vagn i en uppförsbacke med en unge som sliter sig i famnen så jag sätter ner han o säger att han får skärpa sig nu så vi kommer hem!
Han går en meter fint jämte mig till han börjar igen o slänga sig på marken.
Det var inga bilar eller nånting så jag sa "bra då går jag själv då Hej då!"
Varpå en kärring sticker ut sitt fula tryne på en av balkongerna vid parkering o skriker att jag inte kan lämna mitt barn på marken så och jag trodde faan jag skulle brinna av!
GIVETVIS hade jag inte lämnat honom där, hade heller inte låtit han ligga kvar om det kom bilar, men nu var det en tom gata och när Aaron såg att jag började gå, reste han på sig o sprang efter mig.

Är det någon som tycker jag skulle göra annorlunda? Något förslag på vad jag ska göra i en sådan situation att jag varken kommer framåt eller bakåt med mitt barn?
Vad hade du själv gjort?