Att vara förälder

Jag tror alla gånger att ett barn behöver en stadig manlig förebild och en stabil kvinnlig. Minst iaf.
Sen hur familjer ser ut, tror jag inte spelar någon roll, men jag tror ändå att man behöver en balans, då det faktiskt är skillnad på kvinna och man på så jävla många olika sätt. Och även om det finns feminina män och manliga kvinnor, så är det fortfarande skillnad på oss generellt sätt. Det är ju till och med vetenskapligt bevisat att kvinnor har starkare psyke och högre smärtgräns än män och män är generellt.. starkare fysiskt eller nått.

Meen jag har ju svårt för att tro att kvinnor kan älska mer, och bry sig mer än män.(oavsett vad det handlar om) tänk om mannen generellt sätt faktiskt la lika mycket känslor i att bry sig om sitt barn än om bilen eller kvinnan la lika mycket omsorg om sitt barn som hon gör på sin kropp?

Sunt förnuft och självklarhet är ju tyvärr inget man kan ta för givet!

När jag blev gravid var jag så förbannat jävla lycklig!
(och ja jag erkänner jag hade sjukt svårt för att sluta röka =$ det gick stundtals, men oftast åt helvete då jag var superstressad över min situation (det är ingen bortförklaring I know!!) dessutom hade jag sjuk jävla ångest för varje bloss jag tog)
Den ångesten jag fick, kan jag inte fatta inte finns hos andra mammor, som knarkar och super som as under hela gravidititen och inte ens försöker rätta till sig, låt bli att skaffa unge än att faktiskt skada den dååå!!
Jag vet ett par i göteborg, som har fått ett barn som nu är 5 månader, de springer runt i centrum och lever sitt  gamla vanliga pundarliv och röker heroin, enda skillnaden är barnvagnen de har med sig. Varför gör man så? Varför vill man ge ett barn ett liv i misär från start? Inte ens försöka ge det ett drägligt liv?

Och de som väljer bort sina barn för allt annat som kommer före? Nya killar/tjejer, fester YOU NAME IT
Jag vet inte, jag kanske är störd eller så, men vill man inte alltid välja sitt barn före allt annat?

Skyller på döskallarna!

Häromdagen på nyheterna (Lilla Aktuellt för att vara exakt då det enbart är Barnkanalen i princip som är på i detta hemmet och jag ser ju egentligen inte på nyheterna) handlade det om att barnstorlekarna skiljer sig beroende på om det är pojk eller flick-kläder dvs storlek 92 om du köper en pojkbody är större än strl 92 om du köper en för flickor.. hänger ni med?
Det tycker jag är sjukt, då flickor o pojkar inte skiljer sig i kroppen som så små.. va faan en brud jag känner som har en dotter som är YNGRE än Aaron är större än honom, även om han är längre. så de har samma storlek. men ska då inte Aaron kunna låna en tröja av henne då om de har samma storlek?
och vad händer med de som är neutrala? är de nån sorts mellanting? det som är vitt alltså..?

Det jag dock tycker är skrämmande är att folk passar då på att använda detta som en debatt för könsroller.
Outbildade, lata jävla as som ska uttrycka sin åsikt, bara för att vara emot, bara för att de kan!

De tycker inte vi ska ha en pojk/flickavdelningar. Flickor ska inte få vara klädda i rosa och pojkar inte i blått. Att detta är en smaksak, finns inte i dessa korkade människors huvuden.
De menar på att en flicka bara för att hon är klädd i rosa blir rädd för att bli smutsig och då inte vågar leka.
Att detta antagligen har med att göra att hon 1) kanske är lugn som person 2) föräldrarna som uppfostrar henne till att det ska vara så, finns inte i dessa människors huvuden!

Så uppenbarligen har jag nu kommit på vad som gör att Aaron är så vild som han är.. Jag får börja köpa prinsessklänningar till han så han kan sitta fint o leka med en leksak istället för att härja som en tokig apa över hela lägenheten.
Eller är det kanske som så att jag helt enkelt fått en son som är vild i sin personlighet och att jag faktiskt uppmuntrar honom genom att busa järnet med han o kasta runt honom, hoppa i vattenpölar osv och låter honom klättra upp i soffan?

det kan absolut inte handla om hans personlighet eller uppfostran? Nej givetvis handlar det om kläderna!
Its all about the damn clothes!!!

Vidare funderar jag på, då vi ska ta bort flick och pojk avdelningar, det ska vara fel med söta prinsessklänningar och blåa tröjor med nått monster på.
Ska vi klä våra barn helt i grått då, så de lixom inte ger någon uppmärksamhet alls, suddar ut könet och inte alls sticker ut. För det är ju inte så att det är bevisat att män och kvinnor ÄR olika, att jag har mutta och tuttar och en kille har en snopp och en pung.
Ska vi ta bort alla barbiedockor och bilar oxå då?
Eller är det inte bättre att vi låter våra söner leka med en rosa dockvagn och låta våra döttrar klättra i träden o bli smutsiga, fast de har rosa klänning?

Vad tycker ni? Ska vi inte låta barnen vara barn, låta de välja vad de själva vill leka med?
Ska det ändå inte ligga i vår uppfostran och som förebilder visa att man behandlar varandra lika oavsett UTSEENDE generellt?

För övrigt när jag hämtade Aaron på dagis för typ en timme sen, hade han lila fjärilsvingar, prinsesskrona och var invirad i rosa tyg, han var inte lugnare för det.. ;)

jag har varken ork eller lust längre. (dag 17 - barndomsminne)

Sen jag föddes har jag fått ursäkta mig för min excistens.
Allt har alltid varit fel, vad jag än gjort.
Mina bästa egenskaper, är mina värsta.

Barndomsminne..
Har inga lyckliga, faktiskt så direkt som jag kan komma på.
Jag är uppvuxen med en alkiskärring till morsa, som hatade mig bara för att hon valde min farsa och inte gjorde abort..
Sorry, put the blame on me!

Jag fick ta all stryk när hennes alkisgubbe inte ville va med henne längre.
Jag fick ta all stryk när alkoholen var slut.
och så vidare.

jag gnäller inte.
Det har gjort mig till den jag är idag.
Därför det är så självklart för mig att välja min son framför allt annat.

Jag har en ganska tvistad familjelojalitet.
O ena sidan, vill jag ge min son allt det där jag aldrig haft, på gott och ont.
o andra sidan, betyder blod (bakåt sett) ingenting längre.

Men JA jag vill att min son ska veta vem hans pappa är, att han själv ska få välja hur han känner för honom och hans val.

Det betyder inte att jag tänker utsätta min son för fara igen. Aldrig!
Det betyder inte att vi ska låtsas vara en familj på det sättet igen.

Jag ska inte behöva förklara mig o försvara mig.
men jag tänker göra det klart en gång för alla för nu är jag trött på att känna att vad jag än gör så blir det fel,
Det är ingen rak väg för mig detta. Tack som faan för att ni stöttar mig!
Mitt hjärta säger en sak, mitt huvud en annan.
jag försöker lyssna till båda, och hitta en balansgång.
Men nej, ni ska slippa höra mitt gnäll vidare okej?

jag har inte glömt allt.
(Forgive is not forget)

har sagt det innan och jag säger det igen, Så länge inte NI tänker hjälpa mig med allt där två föräldrar ska dela på, eller så länge NI inte står eller själva varit i min situation, så ZIP IT!

Jag är en självständig mamma som ALLTID försöker göra det rätta för min son, han kommer alltid först i mina tankar.
-Pumsemumsan- It's my way or the highway

Mind your own business, fuck you very much

Ursäkta, men var det dig jag pratade med?
Jag ger dig din åsikt, när jag vill att du ska ha en, okej?

Finns inget värre än när folk ska lägga sig ens samtal, speciellt inte när de bara lyssnar till hälften och ska försöka spela tuffa och komma med en dryg åsikt för att.. ja varför?
Jag vet mycket väl om att du excisterar, men om det är DIG jag vill prata med så säger jag det, Aiiight bruursh?

En annan grej som gör mig irriterad är folk som ska försöka lägga sig i min uppfostran. Jag klarar det bra själv tack! så till vida du inte tänker komma o dela ALLT med mig som en förälder får göra, kan du ta o knipa igen din käft. Jag kommer inte hem till dig o säger till dig hur du ska göra.
Jag säger inte heller till dig att du är en sämre förälder för att du inte orkar bädda eller ta disken direkt efter maten. Och jag anmärker defintivt inte på dina kläder, eller din unges. Och vi får väl ändå inte hoppas att du är en dålig förälder bara för att du köpt en billig jacka (kopia på nått annat stort märke) på ullared eller?
ne men dåså. Varför ska jag då vara en dålig förälder för att jag har min stil?
För att jag gillar, nej ÄLSKAR nitar, skinn och döskallar??
Jag tar både vuxet ansvar och är barnslig. om du ville veta. och nej, jag tänker inte bli en tråkig gammal tant bara för att jag har fått barn men för det betyder det inte att jag tänker hänga utanför ICA med Aaron o hans polare när han är 15.

So back off and mind your own bizznizz thank you!

-Pumsemumsan- hon den där knepiga mamman som hoppar i snöhögar med sitt barn och lyssnar på hiphop och Hårdrock (!!!) och har trasiga jeans på sig och vägrar ha en kjol som går ner till anklarna!