Du är den enda som kan förgöra mig

Idag är en sån där dag.. då det inte alls känns bra.
Då jag plågar mig själv.

Mina bästa egenskaper är mina värsta och jag är min egen fiende just nu.
Jag är i krig med mig själv. för jag vet en sak men känner en annan.
o trots att jag vet bättre så gör jag tvärtemot.

Men den här gången tänker jag inte falla, jag landar på båda fötterna.
och förlåt, men jag måste gå.

Jag vill kunna vara din vän och stå vid din sida.
Men förlåt, jag klarar inte av det.
Jag är inte över dig än.

Det kändes så bra. för bra. och jag tror du kände av min rädsla.
 Hur min längtan slet sönder mig innifrån.
Därför kan jag inte vara din vän, på det sätt jag önskar jag kunde vara.
Allt lät så bra i teorin. men du vet lika väl som jag att i praktiken.. funkar det inte så.

Jag är den jag vill vara när jag är hos dig.
Men jag vill ha dig som jag hade dig förut.

You're like my personal stash of Heroine.
Och jag tvivlar på att det någonsin kommer att kännas lättare, när du påverkar mig så mycket fortfarande, efter alla dessa månader, efter alla timmar av terapi, som varit åt helvete.

Så därför, för vårat bästa, ber jag dig att hålla dig på avstånd, från mig. Låt mig inte krypa upp i din famn, och var tyst istället för att säga det du vet att jag vill höra.

"Men jag vänder om, än en gång
Orden fastnar halvvägs, jag vet inte hur jag bär mig åt
Samma gamla visa, men vet inte vad det är för låt"

citat från

"Förlåt för att jag aldrig sagt förlåt"

Av Daniel Adams Ray