Pumsemumsan: Dag 6 - Förlossningen

Jag hade en hemsk graviditet. Mådde illa 34 veckor av 40 (dvs de första 6 kände jag inget alls)
Hade inga speciella frodisar om man bortser från när jag väl blev sugen så var jag tvungen att ha det NUUU annars började jag gråta haha
Jag mådde inte bara illa jag spydde HELA tiden med oavsett om jag ätit eller inte.
Fick foglossning när jag va i 20e veckan.
och förverkar i 27e.

Men annars gick det bra. jag gick upp i vikt och magen växte ca 1 cm i veckan.

Vi visste inte om vi skulle få en flicka eller pojke, Men jag hade tidigt drömt att jag fick en flicka så jag var görsäker på det.

Jag var beräknad att föda den 25e Juni 2009.

Aaron kom klockan 01.13 natten till lördagen den 27e
Dvs 40veckor +1
3445 gram och 53 cm lång <3

Natten till fredagen vaknade jag av att slemproppen gick.
INGEN HADE TALAT OM FÖR MIG HUR JÄVLA ÄCKLIGT DET VAR!!
o jag försökte torka bort det men det hjälpte ju mycket.. or not.
klockan 7 på morgonen ringde krilles väckarklocka. jag brukade alltid va shittrött o sova vidare men inte den dagen, jag väckte honom med pussar och klev upp med honom, jag städade vårat rum vi hade på vinden o bäddade spjälsängen o packade oss en väska.

senare åkte vi iväg på en massa ärenden, jag va hyfsat pigg o glad men magen var stenhård.
19.00 började värkarna och strax efter 20.00 hade jag tre verkar inom 10 minuter. Min barnmorska hade sagt att det var då det var dags att åka in så jag pallrade mig ner för trappan, vattnet gick och jag ringde förlossningen i Lund. Kärringfaan jag pratade med tyckte jag skulle stanna hemma eftersom jag var förstföderska o att jag skulle sätta in en binda för att de skulle få se vattenavgången.
Så jag lade mig i badet o grät och skrek av smärta. (detta känns overkligt att skriva för jag minns det som om jag skulle sett någon annan, jag minns verkligen inte smärtan själv, eller jo men den är obeskrivlig.)

Krille hade smått panik för att han inte visste var han skulle göra av sig själv eller hur han skulle kunna lindra det för mig, och efter att jag börjat blöda och även spy ringde krilles fostermamma förlossningen igen för mig. Senare har hon erkänt att hon väntade med att ringa för att hennes förlossningar tagit flera dygn och hon trodde inte att det var så akut för mig.

Så klockan 22.00 åkte vi in. det tar ca 40 minuter LAGLIGT in till Lund men det var krilles fosterpappa som körde o han trampar gladeligen på bromsen så det tar ca 25 minuter istället. Det var de längsta 25 minuterna i mitt liv. det kändes som att vi aldrig kom fram o jag hade värkar heeela tiden. Jag svimmade av mellan varje värk o mådde fruktansvärt illa. Som närmast kan jag jämföra det med när man druckit för mycket sprit o lägger sig ner, ni vet när allt snurrar o minsta lilla så vill man spy? tänk er det ggr 100!
iaf ca 22.30 kliver vi in på Kvinno Kliniken och jag får ett rum.
Jag ber om att få bedövning NUUU för jag står inte ut men givetvis får jag till svar att jag måste vänta tills barnmorskan kommit. så ckg. o där fick jag ligga o pinas. Fast värst var det om han som var med mig o inte visste vad han skulle ta sig till haha

ca 23.30 kommer barnmorskan o tittar till oss. Hon utbrister ett "Oj du är ju helt öppen men barnet har inte kommit ner helt, vi kallar på narkosläkaren så du får bedövning."

Narkosläkaren tog sin lilla tid han med.. Han kom strax efter midnatt och just när han sätter första nålen i ryggen KNAKAR HELA HÖFTEN PÅ MIG som om jorden själv skulle spricka upp.
och jag fick krystningsvärkar. Jag skrek o bet den stackars barnmorskan i armen för att inte kröka ryggen. För jag var ju tvungen att sitta helt stilla!!!
Krille var helt vit i ansiktet stackarn haha

När läkaren var klar fick jag bara lägga mig ner igen, barnmorskan tyckte jag skulle föda på sidan o jag (trött av smärtan blev som ett litet barn o grät att det orkar inte jag, kan dom inte bara ta ut den nuuuu)
Men det blev sidan iaf. Krille försökte klappa mig på huvudet o jag skrek åt honom att ge faan i det! sen bad jag barnmorskan ta hand om krille så han skulle låta bli mig.

på första krystningen kunde de se huvudet. o jag fortsatte krysta för jag ville ha ut ungen nuuuuu (dumt som faan för jag sprack hela vägen upp till klittan och det mina kära vänner är SMÄRTA)
nästa värk kom o jag tog i för kung och fosterland och min lilla blekfis kom tillsammans med en navelsträng som sprack och splatscha blod. Barnmorskan tog han snabbt som attans och tog hbtest o slog honom lätt på rumpan för han började inte skrika. TACK GODE GUD VAR KRILLE MED SOM KOLLADE för samtidigt som de höll på med Aaron hade jag en tant som sa åt mig att ligga kvar o trycka ut moderkakan.
Kan de inte bara gräva fram den eller nått för att krysta efter förlossningen var ju som ett jävla straff!

Sen fortsatte de trycka mig på magen för livmodern vägra dra ihop sig och det kom vågvist med blod.

Min första tanke när de sa att jag fick en pojk var "men vart tog min Wilda vägen?" men när jag väl fick honom i famnen var jag så lycklig och utbrast "Ååh så söt!!" och stirrade på honom.

Barnmorskan kom och och tryckte mig på magen igen och gav mig sedan dropp som skulle dra ihop livmodern. Aaron drog i slangen och låg i min famn och ammade direkt.

trots smärtan var det min lyckligaste natt i hela mitt liv!