"civiliserad" = feghet? (En känga till er alla som inte vågade nu ihelgen)

Jag har fått höra att jag stått utanför samhället. att jag har ett kriminellt tänkande för att jag står upp för de mina, har en lojalitet (som tydligen är sällsynt i det "normala" samhället), för att jag älskar och hatar lika intensivt och folk har försökt banka in nyanser i mitt sinne. Fram tills jag var 19 år ville jag inte tillhöra det "normala" samhället. jag älskade mina vänner och kände samhörighet. men så blev jag gravid och vill kunna ge mitt barn en trygg uppväxt, vill inte utsätta honom för några faror, vill att det ska finnas mat på bordet, att jag ska finnas där 27 timmar om dygnet för honom.

If you can't do the time
Don't do the crime

Sagt och gjort, jag tog avstånd från mitt gamla liv, ville plötsligt bli en Svensson.. Har börjat studera, omprioritera en del värderingar. även om mina principer sitter djupt rotat i mig. De är inte få men ack så viktiga i mitt liv.
för fortfarande är jag lojal mot de mina.
Kompistjuveri finns inte i min värld.
Våldtäktsmän och pedofiler är kanske människor när de ligger 3 meter under jorden, men jag tror inte att deras sjuka begär går att bota. In på vanliga anstalter med dem. Är de vuxna nog att ge sig på de som är svagare så är de kaxiga nog att stå för det oxå och behöver inte skyddas från allmänheten.
Jag är vulgär, säger vad jag tycker och tänker och ta mig faan står jag för det oxå!
Det kanske blir fel ibland, men för mig finns det situationer där det inte finns nyanser.
Och jag förväntar mig att de mina ska vara lika lojala mot mig som jag är mot dem.

Det sistnämnda.. är jag förvånad av hur mycket besvikelser jag mött.. Jag saknar ord för hur fega vissa människor är. Sen jag började leva i det "normala" samhället har jag höjt ögonbrynen många gånger o tappat hakan ner till golvet över hur dessa "normala" människor inte vågar ta ställning, vågar inte ha en egen åsikt. Blint följer de strömmen utan att ifrågasätta, hamnar de i en situation där det faktiskt handlar om att välja sida. där det är så enkelt som Rätt eller fel. vågar de inte säga något, de vill inte bli inblandade. Civilkurage är ett ord från en glömd tid. Vi hyllar en gammal tant på närmare 70 bast för att hon vågar gå emellan i ett knivslagsmål, men vi själva vågar knappt se på.

Min familj har blivit utsatta för det vidrigaste som kan hända förra veckan. En kille som varit i min sons närhet skulle "facerape'a" en annan kille och roade sig då med att sexskämta om min son. Han skrev att killen skulle ha "myst" med min son i skogen och att han skulle bli kåt av att se min son bada i sin pool. Killen som blev facerape'ad skakar på axlarna o säger "ja men vi vet ju att B är sjuk i huvudet." mer än så är det inte. Min egna biologiska mamma är den enda som ser humorn i detta och tar killen i försvar, hon baktalar min man och säger att han ska ha gjort det ena och det andra när han trots allt sitter här hemma och mår pissdåligt för att han just nu är splittrad. Ska vi agera efter hjärtat eller lyssna på förståndet?
Det som ska skilja oss från djuren är just att vi har ett förstånd, att vi inte agerar på instinkt. Men jag vette faan om det är så jävla positivt faktiskt. Jag har själv svårt att motivera min man till att sitta här hemma och låta polisen göra sitt. Det tar emot något så fruktansvärt.

När jag sedan får nog, eftersom fyllkärringen ger sig på min familj, som redan har det förbannat svårt i denna situation, hon ger sig på mina vänner och försöker vända folk emot oss, och jag säger helt enkelt ifrån. Nu får folk ta ställning. Antingen är det min familj eller så är det hon! Kärringen sitter och stöttar en pedofil och i mina ögon är de som inte vågar säga ifrån "för att de inte bryr sig" riktiga jävla fittor! Ni lär själva förstå den dagen ni får barn, och jag hoppas av hela mitt hjärta att era barn aldrig råkar ut för något sånt här, för detta håller på och sliter sönder min familj. Det var jag som tog in den här killen i min sons liv, i tron om att det var tryggt eftersom han jobbade som fritidsledare och var omtyckt av alla. Min man känner skuld för att han inte har kunnat skydda vår son och jag håller på att slitas sönder inombords för att jag inte vet om min son råkat ut för något eller inte. och allt vi kan göra just nu är att sitta och vänta på att samhället ska ta sitt ansvar.



Jag har flera gånger sagt att jag är förvånad över vilka som ställer upp och vilka som inte gör det. Men det här tar priset. Människor jag trodde skulle vara fega, tog ställning direkt och utan att blinka ställde de sig på vår sida. De alla säger "tänk om det vore mitt barn", de tar inte ställning för min eller krilles skull, utan för Aarons.

Helt plötsligt verkar alla veta något om detta, och har tydligen vetat länge vad för typ av människa B är. Men ingen har sagt eller gjort något tidigare. Fega kräk är ni. Det är alltid någons yngre syskon, någons barn, syskonbarn, granne. Den som gjort detta har funnits bland era barn. Har jobbat på fritidsgård och förskola. Det hade kunnat vara era barn som råkat illa ut. "han vet vart min gräns går", ja det visste han om min oxå, då den här killen och jag har haft låååånga samtal långt in på nätterna om just min son och hur jag skulle göra allt för att skydda honom. Den här människan ville kalla sig för låtsasfarsa till min son och ändå tyckte han att detta skulle vara något sorts skämt. Ett skämt med ett sjumilakliv över gränsen för vad som är kul, ett skämt som blev jävligt verkligt eftersom personen fått flytta titt som tätt för att han tydligen har en förkärlek till yngre.
Och den personen tar ni i försvar.

FY FAN säger jag bara. Ni som inte vågat ta ställning, se inte åt min familjs håll över huvudtaget, dra åt helvete med er! Ni lär ju själva få uppleva hur det känns när någon vänder er ryggen och inte vill se eller vågar bry sig, för att de inte anser att det berör dem. Tyvärr är inte jag en av dem, skulle det vara er syster, son, kusin som råkade ut för en sån här grej skulle jag reagera precis som jag gjort nu. För inga barn förtjänar att råka ut för något sånt här.

Just nu är jag fruktansvärt sårad, ledsen och jävligt pissed off. Jag försöker just nu att vara stark för min familjs skull. Men jag är som ett skadskjutet djur som gör allt för att skydda min son. Kom inte för nära för jag kommer reagera först, tänka sen.

-Mamma-