ursäkt..

Så nu har jag fått ta en cigg och kväva mina ilskna skrik lite..
Så jag får be om ursäkt för mitt bittra tidigare inlägg..

Är jag bitter?
Ja!

och jag vill spy ut min galla men samtidigt poängtera att jag faktiskt är glad för er allas skull
Grattis till bäbisar, grattis till gifterier!

Det är bara det att jag ångrar fortfarande liten, även om det inte gör ont längre..
och va faan när jag skulle gifta mig talade alla om för mig att jag var för ung och dum i huvudet som var gravid o bla bla bla (SÅ JÄVLA STOR SKILLNAD ÄR DET INTE PÅ 20 år och 22!!)

och visst jag har hela livet på mig, I KNOW!

och typ 8 år iaf som fortfarande är okej ålder som att bli mamma igen..

Meen det var min dröm, med min hjärtas man, då var det tydligen omodernt att göra så, (nu rann det ut i sanden av olika skäl oxå) men varför ska varenda jävel gifta sig o skaffa familj nu och vara så jävla lyckliga??

Äsch, nu låter det som att jag inte är ett dugg lycklig själv, och så är det ju inte! jag har ju min familj <3
Mina drömmars man och jag är tillsammans igen efter 10 månaders uppehåll, det är bara jag som rushar saker och ting lite för fort för att jag glömmer halvt av att vi faktiskt varit ifrån varann i nästan 1 år och i mina tankar är vi kvar där vi var innan det blev kaos och därför tycker ju jag att vi inte alls behöver börja om och ta saker och ting lite saktare. Jag är förbannat knepig och orättvis känner jag just nu.. 0o

SHIT oxå! Mycket lättare och kunna slänga sin shit på någon annan ju haha