När Dave Pelzer släppte boken "Pojken som kallades Det" blev det många reaktioner.
Hur kan man kalla ett barn "det"?!
Men idag, när folk (uppenbarligen) har för lite att göra och internet finns så ska tamigfaan alla komma på något nytt att klaga på.
att vi faktiskt lever i en demokrati (och visst vårt land är på MÅNGA sätt fucked up, meen vi hade kunnat leva i typ.. Afghanistan) är ju tydligen.. inte bra nog.
I vintras skulle vi bojkotta H&M för att de har pojk/flickavdelningar och jag va ju en dålig förälder för att jag klär min son i blått, svart och grönt och med döskallar istället för rosa prinsessklänningar.
Nu ska vi göra om vårt språk helt och hållet för det svenska språket är könsdiskriminerande (!!)
Bland annat för att när vi generaliserar eller inte personifiera en annans åsikt säger vi: "Man kan ju tycka.. eller man gör.. osv)
Att en kvinna blir brandman är könsdiskriminerande oxå.
Ska vi ta det så långt att vi alltid om vi nämner någon skriver h*n iställer för han/hon?
varför är det ingen som klagar på att människan nämns som HON? oavsett om det är män eller kvinnor. utan Hon var först en apa. (men rent så generellt är det ju män vi tänker på när vi tänker på apor eller hur? ;))
Ska min son istället bli omnämnd som "det" än som "son"?
För då sätter jag ju kön på honom..
Nästa gång någon frågar när han fyller år ska jag då svara "det fyller år i juni"? för att vara politisk korrekt och inte bli anklagad för att vara könsnazist?
för att det är ju inte skillnad på pojkar och flickor?
Nej vet ni vad. Man ska faan vara tillräckligt trygg i sig själv att man ska våga vara kvinna eller man om man nu är det o jaa är man nu född kvinna men känner sig mer som man GO FOR IT eller är inte de som byter kön, förrädare?
-Pumsemumsan- Stolt och säker Kvinna och mannen i förhållandet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar