Saknar dig

Jag saknar känslan du gav mig.
Jag saknar hur du behövde mig och lixom inte kunde få nog av mig.
Hur du stolt visade upp mig och skröt om att jag var din.


Jag saknar hur vi kunde se varann i ögonen
och känslan av att hela världen stannade upp när jag var i din famn.

Ligga och skratta åt världens alla konstigheter en hel natt
Sitta och prata med varann en hel kväll utan att känna att man bara vill vara artig.
och utan den där pinsamma tystnaden vi till slut somnar ifrån.


Jag har saknat..
När det var vi två mot världen.
När jag var säker på att du alltid skulle stå vid min sida. Oavsett vad.
När jag kunde se en framtid med dig, le åt att jag faktiskt ville bli gammal med dig.


Men nu är det något som fattas..
Kan du säga att du känner lika starkt för mig idag som du gjorde då?


Det är väl på Gott och Ont vi inte gör det, antar jag..
Kanske kan vi ha en sundare relation nu. 
Där vi bara är, utan att ta varann för givet, 
utan att älska så passionerat att vi faktiskt blir farliga för varann..


Jag har längtat så efter att få dig tillbaks.
Få ha dig vid min sida igen.
Vid svåra stunder, ha dig som bär mig upp igen och skyddar mig.
Jag har längtat efter att få dela vår sons små ljusstunder 
där han lär sig något nytt eller fått en ny tand.
Längtat efter att få dela min drogfrihet med dig. 
Att få dela vår dröm med dig igen.



Men jag saknar fortfarande dig!