att jag ens orkar bli irriterad och besviken..
fuck it, jag vet ju faktiskt bättre o när jag ändå försöker ignorera faktum så slänger du bevisen i trynet på mig. Komiskt egentligen..
Helgen har varit katastrof.
Jag har varken ork eller lust.
Försöker minnas sist jag hade energi till att göra något lite extra, inte bara till att fungera så mycket som förväntas av mig.
Det var nog jävligt längesen för jag minns faktiskt inte. och det är ju inte så jag vill ha det.
Den sista tiden nu har varit ännu kämpigare och jag tror jag vet varför.
Det är lixom en kombination av att få se hur det skulle vara, att ha fått göra detta ensam så jävla länge och att det faktiskt känns otacksamt.
It's alright mum, I'm only dyin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar