Jag saknar min vän

Inatt var du hos mig i mina drömmar.
All ångest var borta. Det kändes så där tryggt igen
Den underbara känslan, konstigt nog, bara du kan ge mig.

När jag vaknade var jag först irriterad, för jag vill inte ha dig i mina tankar och jag vill inte känna den där saknaden som hugger i hjärtat när jag vaknar upp ensam i min säng. Utan dig.

Borde det inte gå över nu?

När du är här, känns det som om tiden stannat, som om ingenting har hänt.
Och när jag ser er två tillsammans blir jag alldeles varm i hjärtat.

När vi gör saker tillsammans, så är det som taget ur en saga.
Och jag blir påmind om hur det skulle varit.

När du sedan har lämnat oss, känns det som att tomheten ska kväva mig.
Övergiven.
Trots att jag egentligen hela tiden vetat om att de korta stunderna bara är ett lån.

men jag saknar dig, jag saknar min vän.
Han som förstod mig utan att jag sagt ett ord.
Han som fick mig att känna mig trygg.
Som älskade mig för den jag var,
som fick mig att tro att det för alltid skulle vara vi två mot världen.

Men för alltid är en väldigt lång tid.
och ingenting varar för evigt.