Dag 3 - Min Son

Lennart Aaron Michael Ögren

även kallad Lillfisen, LillTjavo, Mammas Prins, Ööron och Monster

Kärt barn har många namn <3

Aaron är 18 månader gammal och full av liv.

Det är sällan en lugn stund med honom (förutom när han sover) och han är överallt :)

Oftast när vi är bland folk sitter de med hjärtat i halsgropen och tror att han ska slå ihjäl sig medan jag mer är rädd att han ska ha sönder något jag inte har råd att ersätta (eller bara är trött på att handla nytt)

Detta kanske låter jättehemskt för er, men min son är inte ett människobarn, han är en apa.
Han slår sig sällan eller aldrig och även om man själv får panik när han klättrar i soffan o trillar (så man tror att han ska ha gjort sig illa) garvar han bara o leker vidare.
Han gör om tills det blir som han vill.
Eller, inte alltid för ibland när det inte går som han vill

som när han vill nå godiset i kylskåpet och kommer på att han inte kan stå på stolen och öppna kylskåpsdörren för då är han i vägen, BLIR HAN VANSINNIG

och då bara måste han slå på något eller kasta iväg något han kommer åt.

Likadant om man snubblar på sina leksaker eller något då måste han slå på dom.

Han är världens underbaraste lillfis som faktiskt oftast är glad och han älskar att gosa,

han charmar alla och älskar att flirta och slänga pussar till tjejer överallt

Han är inte blyg för fem öre, utan kan springa rätt i famnen på vem som helst,

förutom sin mommo då, där blev det jobbigt för han

Vi var hemma hos mamma över nyår och när vi kom var mamma och jobbade.
(Mamma har nyligen gjort en operation och gått ner MASSOR i vikt)

När hon kliver in i dörren hör Aaron hennes röst och springer fram till sin köttbullemommo men tvärnitar

framför henne. Vem är den smala tanten som snott min MOMMO???

Det tyckte han inte alls om att tanten lät som henne men inte såg ut som henne.

Alltså.. jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om min lillfis.
Han är min mening med livet och jag dyrkar han överallt annat

Vad Vore Jag Utan Min Sons Hjärtslag?