Usch.. när ska det sluta göra så ont?
Jag vet ju att det inte går att få mina val ogjorda.. o ja jag vet att det var det bästa...
BUT IT STILL HURT!! as hell...
Smärtan blir ständig påmind när mina vänner fyller min startsida på facebook med deras lycka..
O självklart är jag glad för deras skull..
o ja jag plågar mig själv genom att titta på deras bilder, läsa deras widgets och bloggar..
Julen lär ju inte bli så rolig för mig heller.. inte nog med ångesten den ger av sin uppenbarelse ändå..
Jag kommer få sitta i min ensamhet o bli påmind.
O jo min tröst är att ge min son en lycklig jul och att inte HAN ska känna min ångest över den jävla högtiden..
Men jag kan inte hjälpa att jag ångrar mitt val. Att jag sörjer Liten nått så fruktansvärt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar