haha.. jag blir väl aldrig upprörd ELLE??
Jag blir upprörd på folk som behandlar sina djur illa. HATAR det! Djur är precis som barn.
Totallt beroende av den som ska vara det stabila i deras liv Husse/Matte/Mamma/Pappa.
Jag blir även förbannat påverkad av orättvisor. Det kan va olika, barn som blir illa behandlade/mobbade. Familjer som blir utvisade och de som inte bryr sig får stanna. De som utnyttjar godhet, snällhet och lojalitet you name it.
humm.. men mest blir jag upprörd på mig själv för att jag blir upprörd av något som jag varken kan påverka eller någonting
onsdag 24 november 2010
Dag 09 – Mina syskon
är en salig röra spridd all over, halvsyskon som "adopterade"
Har på min fars sida: Storasystrarna Lena och Annika, och Storebröderna Gert, Joel och Sebastian.
I dagens läge har jag ingen kontakt med dom alls.
På mammas sida har jag Storasyster Weronica och lillebror Fredrik
Har väl kontakt med båda.. eller ja min bror finns på min facebook men vi pratar inte direkt.
Min syster och jag har o andra sidan kommit varann otroligt nära på sistone <3
Sen har jag ju Hanna och Jimmy <3 mina "adopterade" syskon som är Carinas biologiska barn :)
Har på min fars sida: Storasystrarna Lena och Annika, och Storebröderna Gert, Joel och Sebastian.
I dagens läge har jag ingen kontakt med dom alls.
På mammas sida har jag Storasyster Weronica och lillebror Fredrik
Har väl kontakt med båda.. eller ja min bror finns på min facebook men vi pratar inte direkt.
Min syster och jag har o andra sidan kommit varann otroligt nära på sistone <3
Sen har jag ju Hanna och Jimmy <3 mina "adopterade" syskon som är Carinas biologiska barn :)
föräldraskap
eftersom jag fick den där nerjobbade titeln nyss tänkte jag spinna vidare på ämnet Föräldraskap.
Jävligt känsligt ämne som kan bli en hetsig diskussion
Det har ju varit Fars dag för ett tag sen och som ni vet så finns inte min sons pappa i våra liv. om man bortser från hur han försöker jävlas 10 mil bort.
Jag har varit så jävla kluven i frågan om honom.
Dels är min starkaste åsikt :
DET ÄR ALDRIG EN FÖRÄLDER SOM HAR RÄTT TILL SITT BARN
UTAN BARNET SOM HAR RÄTT TILL SINA FÖRÄLDRAR. PUNKT.
Sen är det ju som det jag skrev i mitt tidigare inlägg om mina föräldrar. Min mall för att vara en bra mamma är att vara allt mina föräldrar inte var. Det vill säga, jag vill ge min son allt jag inte haft. Där är kruxet och där jag kan vackla och inte riktigt veta vad jag tycker o känner är rätt eller vad jag SKA tycka o känna är rätt.
Åter till farsdag. Jag hade en diskussion med flera av mina närstående om hurvida jag skulle skicka ett farsdagkort till Aarons pappa, från Aaron givetivis. Inte för att han skulle göra det. Inte för att jag tycker att han förtjänar det. Utan för att vara diplomatisk, åtsidosätta mitt hat och vara den bättre av oss. För att jag tror att Aaron hade velat det om han hade kunnat säga det.
Av de sex jag frågade var det EN som tyckte att jag skulle skicka ett kort. Alla andra sa nej. Varför skulle jag? .. Jaa varför skulle jag det? vet faktiskt inte. som sagt han hade ju knappast inte gjort det.
Å andra sidan, hade jag tänkt så hade jag kunnat ge upp o dra och punda o bara vilja ha min son när det är enkelt eller för att använda han som ett vapen i vårt bråk. Om jag ska tänka hur min sons pappa hade gjort dvs.
Men jag står idag ensam med min son, åtsidosätter migsjälv för att han ska ha det bra. Jag är den som tar hand om honom när han är sjuk och försöker fatta rätt beslut för att det ska bli så bra som möjligt för honom. Det är jag som uppfostrar han. Tar alla jävla bråk med honom när han är trotsig, trött, sjuk eller bara sur. Det är jag som inte får sova på nätterna när han inte kan sova. Det är jag som aldrig kan gå ut och ha kul eller bara sova ut en morgon för att ta hand om min son. Och jag gnäller INTE.
Finns ingenstans jag skulle vilja vara utan min son. finns inget jag skulle vilja göra utan honom. överhuvudtaget.
Men dagar som dessa hatar jag dig mer intensivt.
JAG står utan pengar, fryser och lever på havregrynsgröt för att Aaron ska ha det han behöver.
Jag har sovit 4 timmar inatt för att Aaron inte velat sova.
JAG fick kämpa i snöyra igårmorse för att ta han till dagis så jag kan gå till skolan för att få inkomst så vi klarar oss. Jag är den han slår på, skriker på och inte låter mig sova, laga mat eller what so fucking ever när han lägger den sidan till. Det är jag som tröstar honom.
Det är så även mig han kramar om och säger MAMMA till, som han springer fram till när jag ska hämta han på dagis. Det är MIG han vill va hos när han är ledsen och jag får se hur han utvecklas, från hans första tand, till första steg, första ord och hur han utvecklar en personlighet. It's all worth it.
Men så får jag ett brev i min postlåda från tingsrätten. Hans far påstår att jag inte är samarbetsvillig. Trots att jag har försökt sen Hösten 2008 att få honom att vilja vara en far. Att han ska känna sig delaktig, trots att jag tagit in han i mitt hem för att min son ska träffa sin pappa och jag egentligen har varit rädd för hur det ska sluta. Jag har stannat i nästan 2 år i ett destruktivt förhållande för att jag ville att min son skulle ha sin pappa och var så jävla svag till slut att jag tänkte, ja men så länge han inte skadar min son. Egentligen vet jag att han skadar sin son varje gång han skadar mig. Trots det erbjöd jag honom att träffa sin son när våran prins skulle fylla 1 år. tror ni han brydde sig? det kom inte ens ett födelsedagskort.
Jag berättar nästan dagligen för Aaron vem hans far är. Vad hans "normala" intressen är. och visar foton för att Aaron inte ska glömma sin far. Hans pappa hade knappast gjort det om vi hade vänt på skon.
Hans pappa kräver att få träffa sin son NU fastän han inte brytt sig alls nästan i 2 år..
Det som gör mig så ont är att jag vet hur det kommer bli och det är jag som kommer få ta varenda skärva av min sons tårar.
Men absolut hoppas jag, mirakel kan ske. Att min sons far tar sig i kragen och blir den pappa han en gång sa till mig att han vill vara. Och när han kan visa att han är drogfri är han mer än välkommen att träffa sin son.
För min son har rätt till sin far.
All kärlek till er pappor och mammor som finns där för era barn, som sätter era barn främst.
Och var stolta! För era barn är nog de enda som alltid kommer att älska er mer än va ni själva gör. Ni är deras gudar och jag vet att de avgudar er oavsett om ni förtjänar det eller inte. Det är nästintill den enda villkorslösa kärlek ni någonsin kommer få
Jävligt känsligt ämne som kan bli en hetsig diskussion
Det har ju varit Fars dag för ett tag sen och som ni vet så finns inte min sons pappa i våra liv. om man bortser från hur han försöker jävlas 10 mil bort.
Jag har varit så jävla kluven i frågan om honom.
Dels är min starkaste åsikt :
DET ÄR ALDRIG EN FÖRÄLDER SOM HAR RÄTT TILL SITT BARN
UTAN BARNET SOM HAR RÄTT TILL SINA FÖRÄLDRAR. PUNKT.
Sen är det ju som det jag skrev i mitt tidigare inlägg om mina föräldrar. Min mall för att vara en bra mamma är att vara allt mina föräldrar inte var. Det vill säga, jag vill ge min son allt jag inte haft. Där är kruxet och där jag kan vackla och inte riktigt veta vad jag tycker o känner är rätt eller vad jag SKA tycka o känna är rätt.
Åter till farsdag. Jag hade en diskussion med flera av mina närstående om hurvida jag skulle skicka ett farsdagkort till Aarons pappa, från Aaron givetivis. Inte för att han skulle göra det. Inte för att jag tycker att han förtjänar det. Utan för att vara diplomatisk, åtsidosätta mitt hat och vara den bättre av oss. För att jag tror att Aaron hade velat det om han hade kunnat säga det.
Av de sex jag frågade var det EN som tyckte att jag skulle skicka ett kort. Alla andra sa nej. Varför skulle jag? .. Jaa varför skulle jag det? vet faktiskt inte. som sagt han hade ju knappast inte gjort det.
Å andra sidan, hade jag tänkt så hade jag kunnat ge upp o dra och punda o bara vilja ha min son när det är enkelt eller för att använda han som ett vapen i vårt bråk. Om jag ska tänka hur min sons pappa hade gjort dvs.
Men jag står idag ensam med min son, åtsidosätter migsjälv för att han ska ha det bra. Jag är den som tar hand om honom när han är sjuk och försöker fatta rätt beslut för att det ska bli så bra som möjligt för honom. Det är jag som uppfostrar han. Tar alla jävla bråk med honom när han är trotsig, trött, sjuk eller bara sur. Det är jag som inte får sova på nätterna när han inte kan sova. Det är jag som aldrig kan gå ut och ha kul eller bara sova ut en morgon för att ta hand om min son. Och jag gnäller INTE.
Finns ingenstans jag skulle vilja vara utan min son. finns inget jag skulle vilja göra utan honom. överhuvudtaget.
Men dagar som dessa hatar jag dig mer intensivt.
JAG står utan pengar, fryser och lever på havregrynsgröt för att Aaron ska ha det han behöver.
Jag har sovit 4 timmar inatt för att Aaron inte velat sova.
JAG fick kämpa i snöyra igårmorse för att ta han till dagis så jag kan gå till skolan för att få inkomst så vi klarar oss. Jag är den han slår på, skriker på och inte låter mig sova, laga mat eller what so fucking ever när han lägger den sidan till. Det är jag som tröstar honom.
Det är så även mig han kramar om och säger MAMMA till, som han springer fram till när jag ska hämta han på dagis. Det är MIG han vill va hos när han är ledsen och jag får se hur han utvecklas, från hans första tand, till första steg, första ord och hur han utvecklar en personlighet. It's all worth it.
Men så får jag ett brev i min postlåda från tingsrätten. Hans far påstår att jag inte är samarbetsvillig. Trots att jag har försökt sen Hösten 2008 att få honom att vilja vara en far. Att han ska känna sig delaktig, trots att jag tagit in han i mitt hem för att min son ska träffa sin pappa och jag egentligen har varit rädd för hur det ska sluta. Jag har stannat i nästan 2 år i ett destruktivt förhållande för att jag ville att min son skulle ha sin pappa och var så jävla svag till slut att jag tänkte, ja men så länge han inte skadar min son. Egentligen vet jag att han skadar sin son varje gång han skadar mig. Trots det erbjöd jag honom att träffa sin son när våran prins skulle fylla 1 år. tror ni han brydde sig? det kom inte ens ett födelsedagskort.
Jag berättar nästan dagligen för Aaron vem hans far är. Vad hans "normala" intressen är. och visar foton för att Aaron inte ska glömma sin far. Hans pappa hade knappast gjort det om vi hade vänt på skon.
Hans pappa kräver att få träffa sin son NU fastän han inte brytt sig alls nästan i 2 år..
Det som gör mig så ont är att jag vet hur det kommer bli och det är jag som kommer få ta varenda skärva av min sons tårar.
Men absolut hoppas jag, mirakel kan ske. Att min sons far tar sig i kragen och blir den pappa han en gång sa till mig att han vill vara. Och när han kan visa att han är drogfri är han mer än välkommen att träffa sin son.
För min son har rätt till sin far.
All kärlek till er pappor och mammor som finns där för era barn, som sätter era barn främst.
Och var stolta! För era barn är nog de enda som alltid kommer att älska er mer än va ni själva gör. Ni är deras gudar och jag vet att de avgudar er oavsett om ni förtjänar det eller inte. Det är nästintill den enda villkorslösa kärlek ni någonsin kommer få
Vad vore jag utan min sons hjärtslag?
Dag 08 – Mina föräldrar
Meeen usch vilken hemsk titel!
Aja.. bara att kö på.. I guess..
usch.. Meen d säger egentligen en hel del om mig och mina värderingar kanske. Eftersom min mall över hur jag vill vara som förälder är enkel.. ALLT SOM MINA FÖRÄLDRAR INTE VAR/ÄR
The bad one or the better one first?
Vi börjar med den dåliga...
Min biologiska moder
Min biologiska moder heter Annette och är 50 år.
(Ingenting dödar en Lindström skrev en vän på facebook för ett tag sen.. Du har mer rätt än va du tror för den här Lindström är en kackerlacka som egentligen nog hade gjort mer nytta som ...)
Am I bitter? Not at fucking all.. Jag hatar bara denna människa intensivt.
Enda sen jag var liten har jag velat ha min alkoholiserade moders bekräftelse.. Tror ni någon gång jag har fått det? tror ni hon någonsin sagt att hon älskar mig? NEVAH
Jag har tagit hand om henne när hon varit packad, som 9åring kunde jag dra med henne hem på natten från krogen eller nån av hennes alkispolare.. Hon talade om för mig hur hon skulle ta livet av sig OCH mig och min bror. Under min uppväxt talade hon ofta om hur äckligt lik jag var min far som var det vidrigaste på denna jord och IDAG när jag själv kan minnas saker hon inte kan påverka.. talar hon om för mig hur min pappa struntade i mig. Allt för att göra mig illa.
Idag finns inte denna person i mitt liv överhuvudtaget och hon kan inte påverka mig ett dugg längre. Jag har min egen familj. och har hittat en RIKTIG MAMMA som finns där för mig och vi har pratat om att hon ska adoptera mig så att hon är min mor även på pappren. <3
Carina är mitt ledljus och min förebild Älskar dig kära mor <3
Min pappa
Vila i frid Lennart<3
Jag tänker ofta att det var fel förälder som dog.
Jag var bara 10 när du försvann och det känns så orättvist eftersom vi inte fick en riktig chans att lära känna varann.. FAAN va jag hatar Annette för att hon påverkade mig så mycket som barn att jag hatade dig och att det var försent när jag väl mindes dig..
Min barndom kanske inte hade blivit mycket lyckligare men jag hade nog faan uppskattat dig mer om jag hade fått chansen och jag tänker på dig ofta. Undrar vad du hade sagt som hade blivit morfar och hur mycket du hade funnits där. Vad du hade gjort..
Mina minnen är få av dig och kanske inte så jättelyckliga men jag uppskattar det lilla.
Som att du la dina ynka 50 spänn på att köpa mig en ful barbiekopia för att jag skulle ha något att göra, hur vi gick runt i staden du bodde i för tillfället och berättade om historiska händelser.
Saknar dig pappa <3
Aja.. bara att kö på.. I guess..
usch.. Meen d säger egentligen en hel del om mig och mina värderingar kanske. Eftersom min mall över hur jag vill vara som förälder är enkel.. ALLT SOM MINA FÖRÄLDRAR INTE VAR/ÄR
The bad one or the better one first?
Vi börjar med den dåliga...
Min biologiska moder
Min biologiska moder heter Annette och är 50 år.
(Ingenting dödar en Lindström skrev en vän på facebook för ett tag sen.. Du har mer rätt än va du tror för den här Lindström är en kackerlacka som egentligen nog hade gjort mer nytta som ...)
Am I bitter? Not at fucking all.. Jag hatar bara denna människa intensivt.
Enda sen jag var liten har jag velat ha min alkoholiserade moders bekräftelse.. Tror ni någon gång jag har fått det? tror ni hon någonsin sagt att hon älskar mig? NEVAH
Jag har tagit hand om henne när hon varit packad, som 9åring kunde jag dra med henne hem på natten från krogen eller nån av hennes alkispolare.. Hon talade om för mig hur hon skulle ta livet av sig OCH mig och min bror. Under min uppväxt talade hon ofta om hur äckligt lik jag var min far som var det vidrigaste på denna jord och IDAG när jag själv kan minnas saker hon inte kan påverka.. talar hon om för mig hur min pappa struntade i mig. Allt för att göra mig illa.
Idag finns inte denna person i mitt liv överhuvudtaget och hon kan inte påverka mig ett dugg längre. Jag har min egen familj. och har hittat en RIKTIG MAMMA som finns där för mig och vi har pratat om att hon ska adoptera mig så att hon är min mor även på pappren. <3
Carina är mitt ledljus och min förebild Älskar dig kära mor <3
Min pappa
Vila i frid Lennart<3
Jag tänker ofta att det var fel förälder som dog.
Jag var bara 10 när du försvann och det känns så orättvist eftersom vi inte fick en riktig chans att lära känna varann.. FAAN va jag hatar Annette för att hon påverkade mig så mycket som barn att jag hatade dig och att det var försent när jag väl mindes dig..
Min barndom kanske inte hade blivit mycket lyckligare men jag hade nog faan uppskattat dig mer om jag hade fått chansen och jag tänker på dig ofta. Undrar vad du hade sagt som hade blivit morfar och hur mycket du hade funnits där. Vad du hade gjort..
Mina minnen är få av dig och kanske inte så jättelyckliga men jag uppskattar det lilla.
Som att du la dina ynka 50 spänn på att köpa mig en ful barbiekopia för att jag skulle ha något att göra, hur vi gick runt i staden du bodde i för tillfället och berättade om historiska händelser.
Saknar dig pappa <3
måndag 22 november 2010
Enough is enough
orkar inte med den där listan faan nu haha
Måndag igen.. Ouf.. pissig helg som gått segt som faan.. Aaron e på dagis o jag sitter i skolan o väntar på lektion.. egentligen borde jag städat hemma men fuck it.. Min drömprins kommer ju inte idag..
Har en del på schemat den här veckan faktiskt det ska bli härligt liite nerver med.. Fuck..
Idag Måndag: Enbart skola.
Tisdag: Utvecklingsamtal på dagis o måste faan ringa NTI!! (notice to myself)
Onsdag: ... skola o städa.
Torsdag: Ullared på förmiddagen o köpa julklappar med Tette.. På eftermidagen...!!! Kommer HAN!!! Ååh gud pirrar som faan! Hoppas inte han läser detta förresten! Döödligt generad dåå juuv!!
Fredag: Bara vara med J <3
Lördag: J åker hem.. :(
Besöksförbudet hävs såå då får vi la se hur allt artar sig nu då... kan gå both ways faan..
Söndag: 1 advent då blir det julmys <3
Måndag igen.. Ouf.. pissig helg som gått segt som faan.. Aaron e på dagis o jag sitter i skolan o väntar på lektion.. egentligen borde jag städat hemma men fuck it.. Min drömprins kommer ju inte idag..
Har en del på schemat den här veckan faktiskt det ska bli härligt liite nerver med.. Fuck..
Idag Måndag: Enbart skola.
Tisdag: Utvecklingsamtal på dagis o måste faan ringa NTI!! (notice to myself)
Onsdag: ... skola o städa.
Torsdag: Ullared på förmiddagen o köpa julklappar med Tette.. På eftermidagen...!!! Kommer HAN!!! Ååh gud pirrar som faan! Hoppas inte han läser detta förresten! Döödligt generad dåå juuv!!
Fredag: Bara vara med J <3
Lördag: J åker hem.. :(
Besöksförbudet hävs såå då får vi la se hur allt artar sig nu då... kan gå both ways faan..
Söndag: 1 advent då blir det julmys <3
Dag 06 – Min(a) bästa vän(ner)
Min allra bästaste vän är död sen 8 år tillbaks.. Achmed Vila I Frid <3
Saknar han lika fucking mycket idag som då.. även om det kan tyckas som att jag va ung då o vi faktiskt inte känt varann mer än 3 år innan han dog.. Så va han den första som älskade mig för den jag var och fanns där. Och den första som påverkade mig positivt! Faan va jag saknar hans små filosofiska tankar. Han såg ta mig faan något gott i allt! Stupid fuck! But i Still Love You <3De jag faktiskt ser som mina bästa vänner o som står mig närmast oavsett hur långt bort de är ifrån mig eller hur lång tid det tar mellan vi ses eller ibland hörs är
Madda Och Lisa <3
Lisa <3
Madda <3
Enda sen 2005 <3 fastän saker inte blivit som vi tänkt, vi inte ses eller hörs lika ofta eftersom vi alla tre har så olika liv IDAG så står ni mig lika nära hjärta FO EVAH!
Emily <3
Emily med lillfisen Aaron September 2009
Det kan verkligen gå år och dar utan att vi hörs.. Mitt fel I know!!
Men trots mitt fucked up life så står min systra mi vid min sida always!
Men trots mitt fucked up life så står min systra mi vid min sida always!
O dammit va hon kan få mig att gråta!
Love you always!
Dag 05 - Mitt bästa skämt
haha mig själv? jag menar om inte jag ska kunna skratta åt mig själv who the fuck could?
Stockholmaren kommer hem och upptäcker sin fru med hennes älskare
- Ditt krek! skriker stockholmaren till älskaren
- Nej jag är inte grek jag är turk!
det första skämtet jag kom på..
Stockholmaren kommer hem och upptäcker sin fru med hennes älskare
- Ditt krek! skriker stockholmaren till älskaren
- Nej jag är inte grek jag är turk!
det första skämtet jag kom på..
Dag 04 – Min tro
eftersom jag inte inne är så ofta så kör jag igenom den här listan på en gång.. all in kööö ba som tette hade sagt!
Meeen fuck.. Min tro?
Jag tror på mig, min son och kärleken!
Omnia vincit amor
(kärleken övervinner allt)
Meeen fuck.. Min tro?
Jag tror på mig, min son och kärleken!
Omnia vincit amor
(kärleken övervinner allt)
Dag 03 – I min handväska
..ligger en massa shit, trots att jag försöker städa den med jämna mellanrum!
Jag har nappar o ibland leksaker som låter på mina lektioner.
Jag hittar aldrig något i min väska oavsett om den är mycket full av shit eller knappt innehåller något!
Men detta har jag ALLTID:
*En Napp
* Min almanacka
* Min mobil och mp3
* Plånboken (oxå den full med en massa shit som KVITTON till förbannelse)
* Läppglans
*Tamponger
Jag har nappar o ibland leksaker som låter på mina lektioner.
Jag hittar aldrig något i min väska oavsett om den är mycket full av shit eller knappt innehåller något!
Men detta har jag ALLTID:
*En Napp
* Min almanacka
* Min mobil och mp3
* Plånboken (oxå den full med en massa shit som KVITTON till förbannelse)
* Läppglans
*Tamponger
fredag 19 november 2010
Dag 02 – Min första kärlek
Ojoj.. jag var tydligen kär i en pojke när jag va typ 3-4 år som hette pablo men han minns jag inte..
sen var jag barnsligt förälskad i en kille som hette Gustav när jag gick i trean.. men räknas det?
den jag minns att jag va sådär tonårs-dödligt-förälskad-i-för-första-gången var en kille som va äldre än mig när jag bodde i småland.. Han hette Keyvan o va bara sååå coool! Or not.. han e precis likadan nu som då.. tror jag sist va han d iaf.. o fuck me va pinsamt att erkänna att jag varit kär i en sån.. han va en typisk iranie med 20 ton vax i håret o sliski slisk! ush ush..
haha men sååå äre! alla har vi väl våra misstag elleee?
sen var jag barnsligt förälskad i en kille som hette Gustav när jag gick i trean.. men räknas det?
den jag minns att jag va sådär tonårs-dödligt-förälskad-i-för-första-gången var en kille som va äldre än mig när jag bodde i småland.. Han hette Keyvan o va bara sååå coool! Or not.. han e precis likadan nu som då.. tror jag sist va han d iaf.. o fuck me va pinsamt att erkänna att jag varit kär i en sån.. han va en typisk iranie med 20 ton vax i håret o sliski slisk! ush ush..
haha men sååå äre! alla har vi väl våra misstag elleee?
en ordentlig presentation utan ordbajsande kanske?
Hahaha läste nu mitt egna inlägg o faaan va jag tjötar på!
Så här är en ordentlig presentation av moi!
Hej!
Jag heter Anna och är 21 år. Jag är ensamstående mamma till min son som är mitt liv. Jag skulle inte excistera utan honom idag. KÄNNER jag!
Jag är nykter narkoman och har varit helt drogfri sedan 1 september 2008.
Nu mera ser jag inte migsjälv som en knarkare överhuvudtaget, folk får inte ens den uppfattningen av mig eftersom jag kan bete mig o e faktiskt inte så intresserad av att hänga med pissluffare o ha ett shitliv. Men sen såklart frågar jag mig ständigt att va faan har gjort 19,5 år innan jag blev gravid?
hur har jag kunnat leva överhuvudtaget utan min son?
Jag såg mig tidigare som en knarkare, som om det skulle vara en del av min personlighet. Jag röker cigaretter fortfarande och är coca-cola beroende och är svag för choklad. Säger det er allt om min personlighet och vem jag är? knappast va?
Annars är jag en oftast glad person med skämtar och skrattar o ja likväl som jag kan skämta på andras bekostnad kan jag driva om mig själv. I looove the music o lyssnar på precis ALLT beroende på humör och har mycket musik som nog är helt sämst men som jag gillar massor bara för att jag har minnen till dom med
äsch fuck it.. följer ni min blogg lär ni nog känna mig iaf. som sagt den e ganska personlig o fucked up just like meee
kärlek till er alla
/YoMama
Så här är en ordentlig presentation av moi!
Hej!
Jag heter Anna och är 21 år. Jag är ensamstående mamma till min son som är mitt liv. Jag skulle inte excistera utan honom idag. KÄNNER jag!
Jag är nykter narkoman och har varit helt drogfri sedan 1 september 2008.
Nu mera ser jag inte migsjälv som en knarkare överhuvudtaget, folk får inte ens den uppfattningen av mig eftersom jag kan bete mig o e faktiskt inte så intresserad av att hänga med pissluffare o ha ett shitliv. Men sen såklart frågar jag mig ständigt att va faan har gjort 19,5 år innan jag blev gravid?
hur har jag kunnat leva överhuvudtaget utan min son?
Jag såg mig tidigare som en knarkare, som om det skulle vara en del av min personlighet. Jag röker cigaretter fortfarande och är coca-cola beroende och är svag för choklad. Säger det er allt om min personlighet och vem jag är? knappast va?
Annars är jag en oftast glad person med skämtar och skrattar o ja likväl som jag kan skämta på andras bekostnad kan jag driva om mig själv. I looove the music o lyssnar på precis ALLT beroende på humör och har mycket musik som nog är helt sämst men som jag gillar massor bara för att jag har minnen till dom med
äsch fuck it.. följer ni min blogg lär ni nog känna mig iaf. som sagt den e ganska personlig o fucked up just like meee
kärlek till er alla
/YoMama
onsdag 17 november 2010
Dag 01 - Presentation
Who the fuck am I?
Mitt namn är Anna Charlotte Maria Ögren.
Fast mitt namn är ganska ointressant fucktiskt.. Mina smeknamn är pumsemumsan och psycho.
Eller ja sen finns d dom som kallar mig en massa annat o d får la dom göra om dom vill. jag e säkert allt d dom kallar mig oxå, ibland. mot dom.
Pumsemumsan har jag haft som smeknamn i hundra år känns d som haha men sen jag va vääldigt liiten.
Det va mina vänner i Götlaborg som kallade mig det för att jag jämt ville ta det lugnt och chilla eller helst sova. På den tiden kunde jag gå i pyjamasbyxor ute på stan om d så skulle vara. Nu kan jag inte det längre för det passar sig inte! hahaha
Psycho är det nog inte någon som kallar mig längre faktiskt.. inte så många iaf. Eftersom jag har lugnat ner mig MYCKET sen jag fick barn. Men Psycho var det mitt ex Stefan som börja kalla mig eftersom han träffa mig när jag va på rymmen från ett behandlingshem och va mitt uppe i mitt missbruk o galenskaper.
Jag är ensamstående mamma till världens underbaraste lille tjavo som heter Aaron och är snart 18 månader. Vi bor i en liten tvåa i ett litet samhälle utanför Borås och han är min mening med livet!
Vad skulle jag göra utan min sons hjärtslag? Han är den som får mig att vilja bli en bättre människa och kämpa för Omnia Vincit amor (kärleken övervinner allt)
Jag vill ge min son allt! som jag aldrig hade. Min familj är FUCKED UP. Är uppväxt med missbruk, misshandel och svek. Den enda jag verkligen ser som min familjemedlem från min biologiska är min storasyster som finns där och vi stöttar varann. Har även en lillebror. Men vi har inte nån speciell kontakt längre. och jag skulle inte längre på samma sätt ställa upp för honom som jag gjort innan eftersom det ändå är otacksamhet man får tillbaks.
Meen min son är inte utan familj för det. Jag ser inte den biologiska kärnfamiljen som den ultimata. Tvärtom. En dysfunktionell familj saknar kriterierna för att få finnas i min sons liv. Så därför samlar jag på mig underbara människor som finns där istället!
Jag har min älskade skånska mami och hennes barn som jag ser som mina syskon. Jag har vänner som står mig bra mycket närmre än nån biologisk familjemedlem och det räcker för mig. Likaså är det för Fadersgestalten. Min son har sin pappa vid liv. Men också bra mycket bättre MÄN som finns där för honom och som är bra förebilder.
Trots att det kan verka som att jag har mycket agg mot de som egentligen SKA finnas där för mig har jag sjukt nog mycket förståelse, och tar på mig deras skuld och dåliga samvete. Jag är fruktansvärt MEDBEROENDE. Och försöker jobba bort det för jag vill inte lära min son att han ska ha dåligt samvete och skuld för att hans far är ett rikspucko. Det räcker med att jag känner att jag inte räcker till och failar i att få han att finnas där för sitt barn. Hur mycket jag försöker blir det alltid fel.
Sist men inte minst vill jag berätta att jag är KÄR!! Jag trodde inte jag skulle kunna få så starka känslor efter ett låångt fucked up förhållande meen så trillade jag dit igen och det känns fruktansvärt bra!
antagligen lär ni få läsa mer om det senare haha
Nu ska jag på möte så måste avsluta.. Känner ni att jag missat något så e d bara att fråga på. MEN fråga inget ni inte vill ha svar på cuz I'm too fucking honest
Kärlek o respekt / Mamman som inte är som alla andra
 |
| Den enda bilden på mig som hade här i skolan meen den e från i somras sås :) |
Min ärligt stulna lista
Uttråkad.. jepps.. meeen eftersom jag har en heeelt ny blogg nu tänkte jag presentera mig o va e inte töntigare än en stulen lista?
sooo here it comes!
Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – I min handväska
Dag 04 – Min tro
Dag 05 - Mitt bästa skämt
Dag 06 – Min bästa vän
Dag 07 – Ett ögonblick
Dag 08 – Mina föräldrar
Dag 09 – Mina syskon
Dag 10 – Det här upprör mig
Listan för övrigt hittade jag hos min.. Svägerska får jag la kalla'na!
sooo here it comes!
Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – I min handväska
Dag 04 – Min tro
Dag 05 - Mitt bästa skämt
Dag 06 – Min bästa vän
Dag 07 – Ett ögonblick
Dag 08 – Mina föräldrar
Dag 09 – Mina syskon
Dag 10 – Det här upprör mig
Listan för övrigt hittade jag hos min.. Svägerska får jag la kalla'na!
självplågeri när det är som värst!
Usch.. när ska det sluta göra så ont?
Jag vet ju att det inte går att få mina val ogjorda.. o ja jag vet att det var det bästa...
BUT IT STILL HURT!! as hell...
Smärtan blir ständig påmind när mina vänner fyller min startsida på facebook med deras lycka..
O självklart är jag glad för deras skull..
o ja jag plågar mig själv genom att titta på deras bilder, läsa deras widgets och bloggar..
Julen lär ju inte bli så rolig för mig heller.. inte nog med ångesten den ger av sin uppenbarelse ändå..
Jag kommer få sitta i min ensamhet o bli påmind.
O jo min tröst är att ge min son en lycklig jul och att inte HAN ska känna min ångest över den jävla högtiden..
Men jag kan inte hjälpa att jag ångrar mitt val. Att jag sörjer Liten nått så fruktansvärt!
Jag vet ju att det inte går att få mina val ogjorda.. o ja jag vet att det var det bästa...
BUT IT STILL HURT!! as hell...
Smärtan blir ständig påmind när mina vänner fyller min startsida på facebook med deras lycka..
O självklart är jag glad för deras skull..
o ja jag plågar mig själv genom att titta på deras bilder, läsa deras widgets och bloggar..
Julen lär ju inte bli så rolig för mig heller.. inte nog med ångesten den ger av sin uppenbarelse ändå..
Jag kommer få sitta i min ensamhet o bli påmind.
O jo min tröst är att ge min son en lycklig jul och att inte HAN ska känna min ångest över den jävla högtiden..
Men jag kan inte hjälpa att jag ångrar mitt val. Att jag sörjer Liten nått så fruktansvärt!
tisdag 16 november 2010
I killed my blog!
o har nu öppnat en ny!
för er som nu är intresserade!
För er som vill kika på min gamla får be om lösenord.
För er som dont give a shit! Fuck off haha
Men annars så är det som så att jag öppnat denna för att det finns folk som påstår sig inte vara ett dugg intresserade av mitt liv men som ändå var mina flitigaste läsare.. och nu kanske ni tänker "SO WHAT? LÅT DOM?!" men mitt problem är att jag skriver alltid FÖR MYCKET OCH PERSONLIGT! vilket dessa twisted fucks twistar o tolkar på sina sinnesjuka vis och försöker använda mot mig för att göra mig illa..
LÅT BLI ATT SKRIVA? Hell fucking noo för JAG vill få säga mitt jag med! det är bara nu jag måste vara lite försikig...
för er som nu är intresserade!
För er som vill kika på min gamla får be om lösenord.
För er som dont give a shit! Fuck off haha
Men annars så är det som så att jag öppnat denna för att det finns folk som påstår sig inte vara ett dugg intresserade av mitt liv men som ändå var mina flitigaste läsare.. och nu kanske ni tänker "SO WHAT? LÅT DOM?!" men mitt problem är att jag skriver alltid FÖR MYCKET OCH PERSONLIGT! vilket dessa twisted fucks twistar o tolkar på sina sinnesjuka vis och försöker använda mot mig för att göra mig illa..
LÅT BLI ATT SKRIVA? Hell fucking noo för JAG vill få säga mitt jag med! det är bara nu jag måste vara lite försikig...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)