självrannsakan

detta året har inte BARA varit katastrof måste jag erkänna, har ju lärt mig en hel del om mig själv..
..som att jag inte är så mycket man som jag trodde..
så nu skrotar vi "Kvinnor kan bli inte man"
..som att självinsikt faktiskt inte är något jag har.. ALLS

MEN jag har lärt mig massor om andra och efter 2011's sommar så finns det nu en ny typ av folkgenre:
EN ALEX!En Alex är en sån man träffar efter att man gjort slut. Någon man tror är en potionell rehab-pojkvän. För er som inte vet vad en rehab-pojkvän är, så är det någon som man träffar som ska fylla tomhålet som blir efter exet, som oftast är motsatsen som exet och någon man inte har större känslor för, än att tycka om då...
En Alex dock är ingen bra rehabpojkvän, i början verkar de vara bra för att de är töntiga och snälla. Problemet med dessa pojkar är dock att de verkar ha läst typ Spelet eller nått o verkar tro sig mer än vad som är okej, de tar sig friheter (åt helvetes för snabbt), klänger och redan vid andra dejten tror de att de har sitt på det torra och planerar både barn och giftemål inom snar framtid. Dessa pojkar är även ytterst svåra att få bort. De är som ett kladdigt tuggummi under skorna!

Iaf.. nu sitter jag hos mamma, ensam i ingenstans med mina vilddjur plus deras hundar och inser att jag nog inte alls ska bli barnskötare eftersom två unghundar och en 2åring är mer än vad jag klarar av! haha

Årets bästa hursom är:
Min Fru
Breaking Dawn
Mange Myt

Puss över och ut
-Pumsemumsan-

Sammanfattning av 2011

året började shiiitbra, mitt liv började rulla på och fick världens bästa start i skaune. sen dum som jag var, lät jag idioten komma tillbaks in i mitt liv, och på loppet av 6 månader raserade han allt jag hade byggt upp.

Precis allting du tar i blir till shit.

Hösten är ju inte mycket att hurra för alls..
Bortsett då från min nya, fina underbara lägenhet då och faktiskt
inget ont som inte för något gott med sig
Har fått igång mitt liv igen, kontakt med nära och kära..

Försöker iaf vara positivt.. klockan är nu 16.54 jag började skriva 16.04.. o har inte kommit längre..

det här är en riktigt tung dag och jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag hatar dig!
Tog världens svåraste beslut idag...

Min älskade lilla Kita är så förstörd efter den helgen mardrömshelgen i oktober att vi inte längre kan ha kvar henne.. Hon är nästan rädd för sin egen skugga, aggressiv och kissar på sig när det kommer män, även om det är killar som hon känner igen och annars älskar, och Aaron har varit nära att råka illa ut... </3 så det är med sorg i hjärtat jag har beslutat för att låta kita somna in..

fuck.. lägger ner detta nu.

jag trodde jag var originell

men jag är inte ett dugg jävla unik!



why is it we're so replaceables?
is it because we're all so predictables?