fredag 18 februari 2011

100 spänn

var vad priset för vad "vänskapen" tydligen är värt.

Att köra en jude-stil och kräva pengar för något man själv inte betalt fullt pris på klingar illa i mina öron, o då det är en rätt nyfunnen "vänskap" säger det mig rätt mycket.

En tjej jag lärt känna som har en dotter i Aarons ålder gav mig ett paket blöjor när jag frågade om jag kunde få låna några blöjor.
Tjejen sa att hon hade varit på Willys och handlat 6 paket blöjor då de hade haft erbjudandet:
köp 3 paket, betala för 2
därför kunde jag ett paket av henne.
Idag, fick jag ett sms, sådär påpassligt att barnbidraget kommit in, där hon frågar mig om hon kunde få "sina hundra spänn för blöjorna"
Givetvis ska hon få cashen, hundra spänn är rätt billigt för att få se vad en vänskap är värd.
Cuz Jude-stil är inget jag har lust att ha min vänskapskrets..

Hade hon sagt från början att jag hade kunnat få låna det tills idag så hade det varit lugnt, hade det varit så att hon själv hade haft det dåligt ställt eller ja vad som helst utom att köra jude-stil hade det inte varit några problem, men att kräva pengar för något man inte ens själv gått back på.. känns patetiskt.
eller tycker ni att jag är skevtänkt nu?



Inga kommentarer: