Sen jag föddes har jag fått ursäkta mig för min excistens.
Allt har alltid varit fel, vad jag än gjort.
Mina bästa egenskaper, är mina värsta.
Barndomsminne..
Har inga lyckliga, faktiskt så direkt som jag kan komma på.
Jag är uppvuxen med en alkiskärring till morsa, som hatade mig bara för att hon valde min farsa och inte gjorde abort..
Sorry, put the blame on me!
Jag fick ta all stryk när hennes alkisgubbe inte ville va med henne längre.
Jag fick ta all stryk när alkoholen var slut.
och så vidare.
jag gnäller inte.
Det har gjort mig till den jag är idag.
Därför det är så självklart för mig att välja min son framför allt annat.
Jag har en ganska tvistad familjelojalitet.
O ena sidan, vill jag ge min son allt det där jag aldrig haft, på gott och ont.
o andra sidan, betyder blod (bakåt sett) ingenting längre.
Men JA jag vill att min son ska veta vem hans pappa är, att han själv ska få välja hur han känner för honom och hans val.
Det betyder inte att jag tänker utsätta min son för fara igen. Aldrig!
Det betyder inte att vi ska låtsas vara en familj på det sättet igen.
Jag ska inte behöva förklara mig o försvara mig.
men jag tänker göra det klart en gång för alla för nu är jag trött på att känna att vad jag än gör så blir det fel,
Det är ingen rak väg för mig detta. Tack som faan för att ni stöttar mig!
Mitt hjärta säger en sak, mitt huvud en annan.
jag försöker lyssna till båda, och hitta en balansgång.
Men nej, ni ska slippa höra mitt gnäll vidare okej?
jag har inte glömt allt.
(Forgive is not forget)
har sagt det innan och jag säger det igen, Så länge inte NI tänker hjälpa mig med allt där två föräldrar ska dela på, eller så länge NI inte står eller själva varit i min situation, så ZIP IT!
Jag är en självständig mamma som ALLTID försöker göra det rätta för min son, han kommer alltid först i mina tankar.
-Pumsemumsan- It's my way or the highway
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar