Början av året, va precis som de tidigare tre åren som varit.. en jävla massa bråk som förde med sig ångest när det gäller min biologiska familj.
Jag har länge kämpat med mitt dåliga samvete och mina splittrade familjevärderingar.
Min största värdering är att ge min son den familj jag aldrig haft och det är vad som varit splittrat.
Men valborgshelgen vände det.
Samtidigt som jag är tacksam att det hände då, när jag hade folk som bryr sig i min närhet och att det gick så långt att jag tog mig mod att stå på mig och en gång för alla satsa på min son, det enda som faktiskt betyder något.
sommaren va soft,
firade midsommar och Aarons första födelsedag hos familjen i skåne och annars va vi bara hemma och umgicks med grannarna och badade i våran lilla pool
Nu i höstas har jag tagit tag i allt som krävs att jag ska kunna bli den mamman som min son förtjänar med terapi (och en jävla massa sanningar värre än en örfil en kall vinternatt) och äntligen fått betyg i svenska, engelska, pedagogisk ledarkunskap, datorkunskap och Information och Layout :) en termin av 6 avklarad and damn it feels good!
Julen trodde jag skulle vara lugn med en liten fis som låg sjuk meen vad vore en jul utan ångest?
Giivetsvis skulle en packad jävla kärring ringa o jiddra och självklart skulle rikspucko nr 1 höra av sig med även om han tydligen kunde uppföra sig för en gångs skull... -.-
Meen men fuck det nu e jag med min familj i skåne och ska fira in det nya året
kan det bli bättre?
Gott Nytt År till er alla
önskar
Sjögurkan Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar