Jag har dåligt samvete för att jag inte tog mig tid att tala om för min vän hur mycket han betydde för mig.. Att jag tillät det gå så lång tid att det blev för sent.. rådet jag får är att jag istället ska tänka på våra glada minnen..
Och det gör jag!
Hela tiden.
Ena stunden sitter jag o ler för att jag tänker på dig,
för att sen börja gråta
För just nu gör även de glada minnena ont!
För vi kommer inte kunna skapa nya..
för att det gör mig påmind om att du inte finns kvar..!
jag antar att jag är i förnekelsestadiet just nu...
har svårt att tro att det är sant..
Och jag är som en liten arg fjortis igen som hatar hela världen
ifrågasätter varför inte det va en knarkarjävel som kunde dö istället, eller nån av de jävla losers som försöker ta sitt liv hela jävla tiden men ändå lever..
Fan!
jag står inte ut...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar