Jag sitter och funderar på hur jag egentligen ska göra, vad som är "rätt" och "fel" i förhållande till min sons pappa, nu menar jag inte att vi är ett par så ni förstår det.
Vi var ju och tog foton här nere på Velins den 14e Februari. Det blev jättefina kort, inga som var kärleksfulla oss emellan, utan det är våran son som är i Centrum, idag hämtade jag ju ut korten och la upp dom i ett eget album på facebook. Var det fel av mig?
Hans tjej blev tydligen upprörd för detta och de har nu gjort slut..
Det var ju inte det som var min mening med att lägga upp bilderna :O
Hursom så funderar jag som sagt på detta (inte fotoincidenten utan i det stora hela)
Är det fel att göra sådana saker ihop med hans pappa? att vi pratar med varann och kan umgås som två vuxna och fungera som föräldrar?
Hans tjej har haft jättesvårt för det, o jag vet att en kille jag dejtat tidigare oxå tycker det är fel.
Trots att jag nog kan säga att både jag o Krille är rörande överens om att vi aldrig mer kommer att hända.
Ska man inte kunna umgås som två föräldrar bara för att man gått isär?
För jag vill ju att vi ska kunna bete oss som två föräldrar trots att vi inte längre är ett par.
Jag kan förstå på ett sätt om man som partner till någon som har barn med en annan, tycker det är jobbigt, för de som har barn ihop delar något tillsammans som inte går att jämföra.
Men då kan man väl ändå välja att gå därifrån om man inte klarar det?
Dessutom ska man väl aldrig jämföra förhållanden?
Jag skulle aldrig fråga min pojkvän om han älskade sitt ex mer än mig, speciellt inte om de har barn tillsammans, för i en normal relation är det något man gör med den man känner att man vill ha barn med, givetvis finns de dom som har barn för att det "bara blev så" osv.
Och jag funderar på om jag nånsin kommer hitta en kille som kan acceptera att jag pratar med min sons pappa, o även låter han komma hit för att hälsa på. Det skulle väl kanske se lite annorlunda ut om jag har pojkvän, men jag kommer ju aldrig sätta min familj åt sidan för en annan kille, och det verkar ju uppenbart svårt för andra att acceptera det?
Jag skulle verkligen vilja veta hur ni tänker, någon som är tillsammans med någon som har barn med någon annan, hur tänker ni? och ni som har barn men gått skiljda vägar, har ni oxå varit i denna situationen?
8 kommentarer:
Förstår exakt hur du menar gumman. Men jag tycker absolut inte att det var fel av dig, kan inte hans tjej tåla det, så är det upp till henne då var hennes känslor och tillit inte tillräckligt stark. Du vet ju att min kille redan har barn, och det har varit väldigt svårt att acceptera från min sida, men i slutändan älskar vi varandra och jag accepterar hans dotter och att han alltid kommer ha kontakt med sin dotters mamma osv. I början var det ju klart störande eftersom vi var tsm först, och sen fick vi reda på hela den historian. Men ett barn är ett barn, det betyder mer än att man ska bråka om det tycker jag iaf. Det är självklart att två vuxna som har ett barn tsm ska kunna träffas och umgås utan att andra ska störa sig på det. Det är ju liksom barnet som ska vara i centrum. Så nej, du gör inget fel och hittar du ingen kille som kan acceptera att du umgås med din sons pappa så är han inget att ha!
Fortsätt att kämpa för att din son ska ha det bäst, inte för andra ! :D
kraaam !!
Camilla, det är alltid Aaron som står i Centrum för mina val, mina tankar o känslor kommer i 3e hand, och det är för Aarons skull jag försöker hitta en balans och göra det bästa, alltid.
Hade jag nu inte haft honom hade jag ju inte haft detta problemet, antagligen hade jag struntat direkt i hans far så fort det tog slut eller så hade jag inte brytt mig ett shit om det jag gjorde va rätt eller inte.
Kan tänka mig att det var svårt för dig, jag har aldrig varit i den situationen, så det va ju lite därför jag ville veta hur man som flickvän/pojkvän till någon som har barn känner.
och givetvis är det så att om jag skulle träffa en kille som inte kan acceptera att min son har en pappa så vet jag att han inte är något att hänga i granen ;) det är ju bland annat därför jag inte träffar någon för tillfället.
Jag dejtade en annan farsa i höstas, jag trodde vi skulle dela samma tankar om bland annat det, men ikke! så jag skicka av honom innan det gick för långt så att säga.
sen är det många som säger att de skulle acceptera att man har kontakt med pappan, det är ju sjäälvklart, men när det väl kommer till kritan så är det plötsligt väldigt jobbigt, speciellt när de förstår att jag o Aarons pappa haft en väääldigt speciell relation (samma var det ju för hans tjej, det va helt ok när vi inte pratade, då tjatade hon om att han skulle kontakta mig, men nu är det ju inte ok helt plötsligt)
men men, det löser sig väl till slut som alltid :)
kramar
ja vi har ju faktiskt två helt olika situationer men ändå samma haha fast jag är på andra sidan av det hela bara :) men jag ser hur mkt du avgudar Aaron och jag vet att d sätter honom i första hand det märker man ;) jag tycker bara att det rätt av dig med bilderna eftersom det är ju din sons pappa och han har ju valt att vara i Aarons liv. självklart är det svårt för andra som inte har barn, inklusive mig att inse det. jag kan säga att jag fortfarande kan bli svartsjuk osv när hamudi har kontakt med sin dotters mor osv, eftersom de har ngt jag aldrig kommer få, som du sa en speciell relation eftersom de har barn tsm. men jag har lärt mig att acceptera det o jag tycker folk omkring också borde göra det! du tar alltid Aaron först och träffar du en kille som inte kan acceptera det eller inte accepterar att din sons pappa finns i bilden då e han inget att ha :) du är stark måste jag säga!! men från en annan människans perspektiv så kan jag bara säga att Aaron är väldens lyckligaste pojke som har dig som mamma :D vore bra om alla vore som dig :)
fortsätt skriva om sånt här, det gillas mycket att få veta dina tankar o funderingar!! kram!!
Tack gumman det värmer att få höra! :)
kram
vad bra gumman, är ledsen för din skull att du och din son blir sårade .. :( ingen utav er förtjänar det ! finns om du vill prata, puss & kram <3
Vad gullig du e gumman! Tack <3
Oftast räcker det dock med att få skriva av mig.. sen vet jag inte hur jag ska göra iofs, för jag har ingen rätt att neka umgänge så länge han är drogfri (missförstå mig rätt nu för det vill jag egentligen inte göra) jag har varit jätteglad över att de har kontakt igen o jag ser hur glad Aaron blir när de väl ses, och just därför gör det så ont när han ska bänga till det så här och försvinna igen,änså länge har Aaron inte något tidsperspektiv på det sättet, men han saknar sin far som väljer shit framför honom och det lär ju inte ändras ja förutom när han är nykter o vill leka lyckliga familjen då.. =/
förstår dig gumman, syrran har haft exakt samma problem med sitt ex, han håller fortfarande på med droger etc och all sån skit, dök upp för ett tag sedan bara sådär efter 2 år, och dianora blev ju överlycklig sen förstörde han allting igen och bara stack, och lämnade min syster o dianora igen.. man bara, seriöst? vi pratar om ett barn här, syrran bryr ju sig inte med deras dotter liksom. så jävla fult att göra så. men som jag sagt innan jag tycker du är oerhört stark o Aaron har verkligen en toppen mamma !! han var sååååå gullig idag hans skrattgropar, OMG man vill bara äta upp honom haha så underbart vacker han är !!
kram och tack för besöket idag mkt trevligt :)
jag fattar heller inte hur man kan göra så mot sitt barn.. =/ jag skulle aldrig kunna välja bort Aaron så!
haha tack själv för hjälpen! synd bara att systrarna inte kan uppföra sig!
Ja, liite stolt är jag faktiskt som fått ett sånt vackert barn <3 :P
Skicka en kommentar